तं तथा शोकसन्तप्तं विलपन्तमनाथवत्। मोहेन महताविष्टं परिद्यूनमचेतनम्।।3.66.1।। ततस्सौमित्रिराश्वास्य मुहूर्तादिव लक्ष्मणः। रामं सम्बोधयामास चरणौ चाभिपीडयन्।।3.66.2।।
tṃ tathā śokasantaptṃ vilapantamanāthavat| mohena mahatāviṣṭṃ paridyūnamacetanam||3.66.1|| tatassaumitrirāśvāsya muhūrtādiva lakṣmaṇḥ| rāmṃ sambodhayāmāsa caraṇau cābhipīḍayan||3.66.2||
Translation
ततः then, सौमित्रिः son of Sumitra, लक्ष्मणः Lakshmana, तथा like that, शोकसन्तप्तम् afflicted with sorrow, अनाथवत् like an orphan, विलपन्तम् while weeping, महता mighty, मोहेन by delusion, आविष्टम् engrossed, परिद्यूनम् miserable, अचेतनम् devoid of consciousness, तं रामम् Rama, मुहूर्तादिव in a moment, आश्वास्य consoled, चरणौ च his feet, अभिपीडयन् pressing, सम्बोधयामास addressed.
Meaning
Lakshmana, son of Sumitra, consoling the mighty miserable Rama, who was afflicted with sorrow, and was weeping helplessly like an orphan, drowned in great delusion, devoid of consciousness, pressed his feet and addressed him: